Ja men okey då!

Vaknade imorse av att mamma ringde..

Morfar är borta nu..
Inte det bästa sättet att vakna på kan jag säga..
Det känns så overkligt..
Han var ju på bättringsvägen..
Igår såg allt jättebra ut..
Fan..
Så fort man pustar ut så blir det såhär..
Samma sak med mormor..
Efter alla operationer och allt som gick fel så trodde man att det var på väg att bli bättre..
Fanfanfanfan..
Jag kan inte ens gråta..
Har ännu inte fällt en enda tår för morfar idag..
Kanske är för att monstret är vaken..
Eller för att jag fortfarande inte har fattat det..
Har inte velat skriva ut nånting eftersom flera nära och kära läser här och jag ville inte att dom skulle få veta det såhär..
Hur ska jag förklara för monstret?
Jag har försökt...
Men han är bara 4 ½ år..
Hur ska han kunna förstå att mamma och alla andra är ledsna över det..?
Han ska inte behöva förstå det, inte behöva gå igenom det..
Usch nu känner jag att tårarna är på väg så det är bäst att jag slutar skriva..

Skriver mer när han har somnat om jag orkar...